När du möter en soldat – heja och bjud på en öl
Läs gärna Johanne Hildebrandt´s krönika i Aftonbladet idag. Jag har sedan tidigare lagt ut "gula bandet" på min blogg för att visa mitt stöd till kolegor och vänner, dessa tappra hjältar som tjänstgör utomlands. Idag är omhändertagandet av dessa individer minst sagt dåligt, officerarna och soldaterna tvingas teckna dyra personliga försäkringar för att kunna förvissa sig om att vara skyddade under utlandstjänsten.
Alla försök att förbättra detta från Försvarsmakten har stoppats av övriga myndighetssverige, där t ex Arbetsgivarverket å det bestämdaste motsätter sig ett bättre försäkringsskydd, där initiativ för att stötta hemmavarande familjer på samma sätt som i våra grannländer med fixarpooler för alltjänst stoppas av lag eller beskattas till orimlighet.
Naturligtvis är det jätteviktigt att de soldeter som ställer upp pa, mer eller mindre "farliga" uppdrag far en rimlig ersättning. MEN... det borde inte bara ersättas de skador som de personligen far, det kan drabba hela familjer när de har svara psykologiska svarigheter när de kommer tillbaka. Man ska nog komma ihag att det är inte bare de som överlevt med ett förlorat ben eller en arm som behöver stöd... det kan vara de som bevittnat händelser som vi andra inte ens kan föreställa oss... Finns den hjälpen?
Jag håller med dig, mista ett ben är INTE det värsta man kan vara med om på en mison. Stödet finns, men kanske inte i en önskvärd omfattning, ( vilket man bör kunna kräva )det finns även frivilliga organisationer som hjälper veteraner. Kan bara tippsa mina läsare om att man kan köpa ett gult band för att stödja veteraner här: http://www.fredsbaskrarna.se/
